Gräddan på moset

W'zup?

Jag tar ett avbrott i letandet efter kritiska perspektiv på den kinesiska Kulturrevolutionen och bloggar lite om helgen som nyss blåst förbi likt en nordanvind som ska hinna med tåget.

I fredags bjöd Anna på tillställning i hennes penthouse igen. Jag skulle upp tidigt för att gå på vattenpolo (se nedan) morgonen efter, så jag tänkte på refrängen redan klockan tolv. Det visade sig dock att jag inte missat mycket, för sällskapet hade dragit vidare till en klubb som visat sig vara en köttmarknad full av white-shirted men.

Som bekant pågår sim-vm här i byn, och jag och tre guys tog tillfället i akt och skaffade plåtar till vattenpolons gruppspel. För blygsamma 25 dollar serverades man fyra matcher. Mycket ståtliga grabbar utan stjärtar men med stora överkroppar för pengarna! Det var en trevlig sport att titta på, men det mest intressanta pågår under ytan. Ibland visar de bilder från undervattenskameran och då ser man att spelarna typ magpumpar och/eller punggreppar varandra i straffområdet.

På lördag eftermiddag hämtade sen Nikki upp mig, Carolina och Eliza och körde oss ut mot havet. Nikki och hennes familj äger ett hus med stora lägenheter i en posh badort ute på Mornington Penisula som heter Sorrento. Som namnet på området antyder ligger stället på en halvö, vilket gör att man har "stora havet" i söder och Port Phillip Bay i norr som sträcker sig in mot Melbourne. Nikki lagade mat medan vi andra mest glassade.
Senare på kvällen drog vi ut på byn för att testa det lokala nattlivet. Vi flöjtade runt lite innan vi gled in på Hotel Sorrento, där det var fullt av glada locals, halvkända aussie-rules-football-spelare, och sist men inte minst: Brian Mannix. Jag hade ingen aning om vem denna man var, men han var tydligen lite rockstjärna på 80-talet och sångare i ett band med det cheesiga namnet Uncanny X-men. I varje fall stod han för kvällsunderhållningen på Hotel Sorrento, och vi fick (som Ni kan se nedan) lite närkontakt med mr Mannix.
På söndagen utforskade vi lite av kuststräckan i söder, och den var vacker och dramatisk. Vågor slog mot klipporna, men vi tog ett dopp i en pool som moder natur format.

Igår på lacrosseträningen blev vi nybörjare utmobbade. Tränaren tog oss åtsidan och vi fick köra lite egna övningar eftersom vi "sänker kvaliteten och tempot för de good guys". Vilket iofs är sant, de ska ju göra sig redo för att spela Division 1.

Ibland visar University of Melbourne framfötterna: Idag hade föreläsaren i Australian Foreign Relations lockat en hög diplomat från amerikanska ambassaden till förelsäningen. Han lyckades prata mycket utan att egentligen säga nåt, precis som man tänker sig en UD-snubbe göra.
Och imorgon ska djurrättsfilosofen Peter Singer hålla låda, jag hoppas jag hinner dit.

Veckans höjdpunkt kommer med största sannolikt att nås på fredag kväll. Vi är nämligen ett gäng som ska på säsongspremiären i Aussie rules football-ligan. Melbourne Demons möter St Kilda på Melbourne Cricket Ground. Gigantisk och galen publik väntas. Och så lilla jag.


Keep it real.



Bilderna:
*Kusten söder om Sorrento.
* Varning för..... mig.
* Brian Mannix körde Elvis-covers (!) med tillhörande poser.
* Jag kisar vid stranden.
* I'm bad, som Michael Jackson skulle säga om han var en svensk ordvitsare.
* Eliza trollar fram en vågkrasch.
* Mataffär i stadsdelen Brighton, med tillhörande övremedeklasstant med övremedelklasstant-frisyr.
* Vi spanar in utsikten från taket på Nikkis lägenhet.
* Eliza hjälper till med maten.
* Vi partar loss med Brian (Han med 80-tals-peka-fingret-posen i mitten). Nikki i rött hår, Eliza i svart.
* Annas penthouse på LaTrobe st.
*Vattenpolo.
*Vattenpolo. Visst ser domaren ut som en sjuksköterska?