Påskpäron

De kom som ett yrväder en aprilafton och hade påskägg i svångrem om halsen. Daniel voro inne med sköt-ekan att hämta dom vid Melbourne Public Baths…

Påsken har dansat förbi. Morsan och farsan har varit här och vi har turistat i kända och okända trakter. Allt och inget har avverkats i blandat tempo. Foxtrot på Victorias landsvägar. Zorba på Brunswick street. Hip Hop och streetdance i Sydney.
Veckan inleddes med fredagskvällsöl på South Bank. Skyskraporna speglade sig stolt i Yarra och en rödglödgad zeppelinare strök omkring i kulissen.
Hyrbil var bokad för lördag och söndag. Så dagen efter brände vi iväg ner längs Great Ocean Road. Radion utlovade som vanligt ”det bästa från 70-, 80-, 90-talen, samt de bästa nya låtarna”, men serverade mest svulstiga och välsmakande 80-talsburgare med Fleetwood Mac och Duran Duran. Men veckans höjdpunkter var kanske att vi inte behövde åka bil i mer än två halvdagar innan radion lyckats kräma ut de enda två låtar man egentligen behöver höra: Men at works ”Down Under”, och inte många timmar senare även Midnight Oils ”Beds are burning”. Stort! (Filmbevis finnes).
Vädergudarna bjöd på påsk-hettma; kraftiga UV-B-strålar från fläckfri, hög, blå himmel. Surf-VM på Bell’s Beach var tyvärr inställt för dagen, men det byttes lätt ut mot närkontakt med kängurus på Angleseas golfbana och lammpizza och bad i Lorne.

Vägarna låg kvar även på söndagen, så vi styrde kosan mot vindistriktet på Mornington Peninsula och smuttade på både rött och vitt på Darling Parks vingård. Pappa imponerade med rena Fritiofsson-takterna: ”Höga, fina gardiner”, ”Fin gräs-ton på detta”. Jag försökte kontra med mindre imponerande ”bra kropp” och ”sydsluttning”.
Sen väntade vår vän Lorraine på Phillip Island. Där gick vi på trivsam men tråkig arbetshästfestival (!) i vacker miljö och såg pingvinerna i klungor marschera upp ur havet efter solnedgången.

Med begränsat lokalsinne, men med kartmemorering och två månaders övning lekte jag sedan stadsguide i två dagar. Vi shoppade och käkade mastig pubmat på Chapel st, åkte högst upp i Rialto Towers för att flukta ut över staden, tvagade oss i St Kilda, och kollade in kaffet och de viktorianska längorna i Carlton. Brunswick street by night innebar grekiskt och ljus öl.

08.30 på onsdag morgon lämnade tåget Southern Cross station i Melbourne. Elva och en halv timmar senare stannade det och vi på Sydneys centralstation. Dessemellan hade vi fått skåda kullar, träd, får, torrt gräs, kullar, träd, får och torrt gräs. Vajert.
Sydney är snyggt men förvirrande. Norr och söder blir öst och väst, och alla vägar bär till Cricular Quay. Operahuset var nice, så klart, och gjordes ännu bättre av en timmes guidad tur. Harbour Bridge reser sig som ett stort stålmonster i norr (eller var det väst?), och vattnet glittrar i solkskenet. Manly och Bondi beach bjuder på efterlängtad avkalkning, men en stingslig brännmanet ärrade mig så ordentligt i Manly att jag fick kramp i ljumsken av det lymfatiska giftet.
Dagarna gick i småländskt tecken. Jargongen innehöll många ironiska ”va faa-en ä dé”, på (tydligen) typiskt farfarkompis-vis. Och inget fick förfaras: när inte sista ölflaskorna druckits upp när flygresan hem närmade sig fick de bli förmiddagsbärs i Royal Botanical Gardens, där flyghundarna hängde som suggestiva klasar i träden.

Mor och far hade tidigare under deras Australien-vistelse blivit ”upgraded” på nästan varenda ställe så att det blivit lite utav resans trend. När jag på söndagen checkade in till mitt 21.15-plan bound for Melbourne blev jag uppgraderad till en rad med extra benutrymme. Cirkeln sluten.






Bilderna:
* Morsan och farsan i Sydney-korsning.
* Ensam i stadsdjungeln.
* Ölpimplande, småland-style.
* Harbour Bridge.
* Operhuset (ritat av svår, excentrisk dansk förstås)
* Till Mats: serien "tantfrisyrer" fortsätter.
* Maneten - förövaren.
* Hamnen i solnedgången, sett från Manly-färjan.
* Klasanders i St Kilda, med Melbournes CBD i bakgrunden.
* Morsan lurar omkring på Melbourne University.
* Yarra river.