Gone fishin'

Hej hej!

Klockan ar 07.20 och jag sitter vid vart hostels enda dator och bloggar. Ska ockupera den en timme nu for att uppdatera mig om Er, och Er om mig. Har nu varit helt bortkopplad fran varlden i tre dagar. Klockan har varit nerpackad och mobil avstangd. Mycket ovanligt och mycket skont. Jag har levt seglarlivet.

I mandags kom jag och Carolina ner hit till Airlie Beach ("Porten till Whitsunday Islands") och motte upp Tyskarna fran Melbourne, Bjorn och Jens, samt deras kompis Jannick. Morgonen efter monstrade vi alla pa den forna och nu ombyggda America's cup-baten Southern Cross for en tredagarssegling tillsammans med 12 andra, under ledning av de otroligt solbranda och otroligt blonda broderna Josh (the Skipper) och Sam (the Deckie). Det hela blev fantastiskt, en orgie i sol, bad, snorkling, scenic views och djurliv. Dagarna inneholl obligatoriska aktiviteter sa som att svinga sig fran baten medelst lina, dricka ol och smorja in sig med solkram ("cream, and re-cream"). Snorklingen var otroligt bra: vattnet var kristallklart och det fanns massor med fisk som aven var ratt sa nargagna. Bland annat sag vi en liten rocka ligga och pilla sin navel och vi simmade med wrasse-paret Wally och Princess (tva meterstora abborrar typ). Vi besokte aven den beromda Whitehaven Beach, som har varldens vitaste sand (NASA hade tydligen lyckats muta till sig nagra ton av den fridlysta sanden for att anvande till ett teleskop).
De enda "incidenterna" under resan kan nog sagas vara nar jag tappade min nyinkopta billiga turisthatt overbord vilket tvingade hela baten att vanda om for att fiska upp den ("nothing gets left behind" blev svaret nar jag latt rod i ansiktet sade att det inte var nodvandigt), att jag lyckades sla i huvudet i bommen 8 (!) ganger under resan (maste varit batrekord), och att bojen vi var ankrade vid forsta natten envisades med att sla hammarslag mot var sovplats stora delar av natten.
Vinden var stundtals nastan obefintlig under resan, men det blev en hel del segling anda och t o m lite race mot en annan bat. Pa vagen hem mot Arilie Beach sag vi en av de nu migrerande knolvalarna glida forbi, riktigt cool var han/hon.

Jag vet inte nar jag skrev sist har pa bloggen, men kan kortfattat beskriva vagen hit fran Cairns:
Efter regnskogs-extravaganzan i Cairns drog vi ner till Mission Beach. Dar finns en lang och vacker strand. Men eftersom vadret fortfarande inte var gjort for haldagar pa stranden drog vi ut till on Dunk Island och regnskogsvandrade lite. Dar fanns aven manga fina "secluded beaches". "Secluded" har blivit lite av resans standiga postironiska adjektiv. I Mission Beach bodde vi pa hemtrevliga men fuktiga och snart formodligen valdigt fuktskadade hostellet the Beach Shack (den avslappade stamningen var sakert till viss del skapat av att manga inte bara gillade vanliga cigaretter).

Hopp in i en Greyhoundbuss ner till trevliga fulsnygga staden Townsville. Dar bodde vi pa ett schysst hostel som starkt paminde om old school-vandrarhem som man forknippar med barndomssemestrar i Sverige eller Danmark (t ex var det inte bara ungdomar som bodde dar!). Utanfor Townsville ligger on Magnetic Island (sjalvklart kommer namnet fran nat pahitt av James Cook). Dar fanns annu mer skog, ber, sceic views och secluded beaches - aven en "nudist-strand" med nagra tjocka gubbar som gillade att se och synas. Fran magnetic island akte vi ut en dag till Stora Barriarrevet. Det var t o m haftigare an jag trott. Korallerna och fiskarna kandes nastan konstgjorda. Jag sag en liten ful brun haj.

Man far uppleva mycket nar man bor pa hostel. Pa magnetic island hade vi ett asjobbigt gang fjortis-scooter-tyskar pa rummet, som harmades (!) nar man sa till dem att va tysta kl 04 pa morgonen. Och i natt hade tjejen i sangen under slapat hem en kille och hade sex sangens gungningar vackte mig i min skonhetssomn. Som tur var var det hela over valdigt kvickt (till formodligen atminstone nagon parts besvikelse) och jag blev inte sa himla irriterad for att stamningen direkt efter var lattsam och lite komisk. Ingen av de alskande tu visste vad den andra hette sa de hade nan slags absurd presentation/"tack for det", och tjejen snackade lite med sin tjejkompis pa andra sidan rummet som sa nat i stil med "det ar okej, du ar ju pa semester".


Detta var hogst troligast det sista inlagget pa denna blogg. Tack for all omtanke och alla roliga och upplysande kommentarer. Nu vantar en kort svang ner till Brisbane och Byron Bay innan vi mellanlandar i Melbourne fore flygresan hem.

Slutet gott, allting gott.

MVH
Crocodile Dannee.