Gräddan på moset

W'zup?

Jag tar ett avbrott i letandet efter kritiska perspektiv på den kinesiska Kulturrevolutionen och bloggar lite om helgen som nyss blåst förbi likt en nordanvind som ska hinna med tåget.

I fredags bjöd Anna på tillställning i hennes penthouse igen. Jag skulle upp tidigt för att gå på vattenpolo (se nedan) morgonen efter, så jag tänkte på refrängen redan klockan tolv. Det visade sig dock att jag inte missat mycket, för sällskapet hade dragit vidare till en klubb som visat sig vara en köttmarknad full av white-shirted men.

Som bekant pågår sim-vm här i byn, och jag och tre guys tog tillfället i akt och skaffade plåtar till vattenpolons gruppspel. För blygsamma 25 dollar serverades man fyra matcher. Mycket ståtliga grabbar utan stjärtar men med stora överkroppar för pengarna! Det var en trevlig sport att titta på, men det mest intressanta pågår under ytan. Ibland visar de bilder från undervattenskameran och då ser man att spelarna typ magpumpar och/eller punggreppar varandra i straffområdet.

På lördag eftermiddag hämtade sen Nikki upp mig, Carolina och Eliza och körde oss ut mot havet. Nikki och hennes familj äger ett hus med stora lägenheter i en posh badort ute på Mornington Penisula som heter Sorrento. Som namnet på området antyder ligger stället på en halvö, vilket gör att man har "stora havet" i söder och Port Phillip Bay i norr som sträcker sig in mot Melbourne. Nikki lagade mat medan vi andra mest glassade.
Senare på kvällen drog vi ut på byn för att testa det lokala nattlivet. Vi flöjtade runt lite innan vi gled in på Hotel Sorrento, där det var fullt av glada locals, halvkända aussie-rules-football-spelare, och sist men inte minst: Brian Mannix. Jag hade ingen aning om vem denna man var, men han var tydligen lite rockstjärna på 80-talet och sångare i ett band med det cheesiga namnet Uncanny X-men. I varje fall stod han för kvällsunderhållningen på Hotel Sorrento, och vi fick (som Ni kan se nedan) lite närkontakt med mr Mannix.
På söndagen utforskade vi lite av kuststräckan i söder, och den var vacker och dramatisk. Vågor slog mot klipporna, men vi tog ett dopp i en pool som moder natur format.

Igår på lacrosseträningen blev vi nybörjare utmobbade. Tränaren tog oss åtsidan och vi fick köra lite egna övningar eftersom vi "sänker kvaliteten och tempot för de good guys". Vilket iofs är sant, de ska ju göra sig redo för att spela Division 1.

Ibland visar University of Melbourne framfötterna: Idag hade föreläsaren i Australian Foreign Relations lockat en hög diplomat från amerikanska ambassaden till förelsäningen. Han lyckades prata mycket utan att egentligen säga nåt, precis som man tänker sig en UD-snubbe göra.
Och imorgon ska djurrättsfilosofen Peter Singer hålla låda, jag hoppas jag hinner dit.

Veckans höjdpunkt kommer med största sannolikt att nås på fredag kväll. Vi är nämligen ett gäng som ska på säsongspremiären i Aussie rules football-ligan. Melbourne Demons möter St Kilda på Melbourne Cricket Ground. Gigantisk och galen publik väntas. Och så lilla jag.


Keep it real.



Bilderna:
*Kusten söder om Sorrento.
* Varning för..... mig.
* Brian Mannix körde Elvis-covers (!) med tillhörande poser.
* Jag kisar vid stranden.
* I'm bad, som Michael Jackson skulle säga om han var en svensk ordvitsare.
* Eliza trollar fram en vågkrasch.
* Mataffär i stadsdelen Brighton, med tillhörande övremedeklasstant med övremedelklasstant-frisyr.
* Vi spanar in utsikten från taket på Nikkis lägenhet.
* Eliza hjälper till med maten.
* Vi partar loss med Brian (Han med 80-tals-peka-fingret-posen i mitten). Nikki i rött hår, Eliza i svart.
* Annas penthouse på LaTrobe st.
*Vattenpolo.
*Vattenpolo. Visst ser domaren ut som en sjuksköterska?

En studie i svart (kaffe)

Hej

Ännu en vecka har runnit under den berömda bron. I fredags gjorde jag ett klassiskt exil-svenskt IKEA-besök. Mumsandes på en femkronorsvarmkorv shoppade jag loss ordentligt i "the Swedish Food Hall". De hade en massa göttigt: lingonsylt, köttbullar, knäckebröd, kaviar, inlagd sill - allt man egentligen inte behöver, men som smakar tio gånger så bra på andra sidan jorden. Anledningen till att jag åkte till Kamprads palats var att vi skulle ha Lorraine och hennes man Phillip på besök på söndagen och Carolina och jag skulle bjuda dem på helsvensk middag (meny: mousserande vin med frysta bär; knäckebröd med sill; köttbullar med potäter, sås och lingon; strutar med lingongräddde). Det blev en veritabel succé, för att använda tv-språk som inte används egentligen.
Lördagen, förresten, innebar shopping på Chapel st i South Yarra/Prahran. Jag köpte en djärv kofta. St Patricks Day till ära avslutades natten på irländsk pub med nationalistisk livemusik, efter att ha förfestat med tyskarna och ett par andra utbytesstudenter.

Annars tråkjobbar jag mycket med min uppsats i Public Policy Making, samt försöker hinna med att göra den vanliga veckoläsningen. Men kan erkänna att jag inte varit lika bra påläst till de senaste seminarierna - men det går alltid att skarva lite, eller säga nånting om hur det är i Sverige som ändå ingen vet nåt om.

Imorgon är det nån tillställning hemma hos Anna, men det blir inte sent för min del. För på lördag morgon vankas det vattenpolo i sim-vm och jag har biljett. Blir spännande, har knappt ens sett vattenpolo på tv tidigare.

Helgens höjdpunkt blir nog annars lördag-till-söndag-vistelsen hos Nicki i hennes sommarhus vid havet. Hon har bjudit ner Carolina och mig (och några andra?) för en helg vid oceanen. Brännmaneter, here I come.


Innelistan, mars:
1. Tony Jones, programledare för nyhetsshowen Lateline. Han är nog världens nöjdaste människa.

2. Kerekere, mitt nya favoritkaffeställe på Uni. Och man kan välja att skänka pengarna till välgörenhet när man handlar där. Dövar mitt dåliga västerländska samvete en smula.

3. Åtvidabergs egen Hugo Indian. Har hittat in i de fina salongerna till slut. Grattis Sverige! (http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,1027102,00.html)

Bilderna:
* Svensk söndagsmiddag.
* Andy och jag gick loss på den stora glaciär som bildats i frysen. Nu går frysdörren att stänga ordentligt igen...
* En studie i latte.

Rör inte min asymptot

Hej hej.

Alla goda tider har ett slut. Efter en lång tid då allting mestadels kännts som en glidig semester, har nu Gamla Vanliga Daniel vaknat till liv igen - alltså jag är stressad igen. Och som i alla historier av kriser och dåliga barndomar är allt föräldrarnas fel.
Mor och far kommer ju och hälsar på i början på april, och innan dess ska jag ha presterat fyra hemtentor. Detta gör att jag är igång och stressar och planerar igen. Inte blev det bättre av att jag fick sovjet-köa för att hitta tågbiljett till när morsan och farsan kommer (en jättejobbig snubbe i kön irriterade alla andra, och när det visade sig att han jobbade som "street performer" blev jag inte överaskad).

Nädå, allt är egentligen bara bra. Här kommer en sammanfattning av veckan:
Torsdag: Internaional students pub night på "irländsk" pub (som en irländsk utbytesbekant sa; "det finns bara två irländare i hela melbourne, och det är jag och min rumskamrat" - jag vet inte exakt hur han menade). Kvällen blev livad och avslutades med american style pizza.
Fredag: Biobesök, The Host (hyllad sydkoreansk monsterfilm)
Lördag: Förfest ett gäng i Annas penthouse (ja, det är en helt galen tvåvåningslägenhet på sextonde vånigingen mitt i stan), utgång på klubbarna Cookie och The Lounge. De sistnämnda stället innehöll dock 50 % dodgy människor - drogade muskelkillar med galna blickar. Turligt och konstigt nog höll de bara till på övre dansgolvet.
Söndag: Gemytlig jazzkonsert på pub/hotell i stadsdelen South Yarra tillsammans med två australiensiskor (Lisa och Nicki) som pluggade i Lund förra terminen.
Veckan: Skola, lacrosse, falsksång.

Kommande helg:
Ikväll: Vet ej.
Lördag: Utgång med internationella studenter, förfest hos tidigare nämnda Björn.
Söndag: Lorraine (med familj?) kommer över och ska bli bjudna på helsvensk middag. måste åka till Ikea och besvenska mig idag.


Nu till inläggets stora stund, ett epokgörande avsnitt i Polmagare Spekulerar:

Den stora Amerikansk-australiensiska konspirationen avslöjad:
Man har tydligt märkt att Australien har ett oerhört mycket större fokus på usa än något annat land jag besökt. Det är bush hit, irak dit med mera med mera med mera. I skolan går det inte en lektion utan att usa omnämns, för att inte tala om kursen Australian Foreign Relations som nästan handlat mer om usa.
Men så slog det mig; om man tittar på ländernas förkortningar framträder ett tydligt, ja stensäkert, mönster. Allt klarnar:

AUS
USA

Va? Läskigt eller hur?




Bilderna:
* Vatten, vatten, vatten.
* En nördig och kul brosch jag hittade och ska bära med stolthet.
* Vårt hus sett från Albert st.
* Framsidan på huset, innanför muren.

Gör din egen Stora Havsväg

I helgen var jag på en resa längs Great Ocean Road som skolan anordnade. Denna finfina väg går västerut från Melbourne, vil man koka ihop en själv lyder receptet som följer:

2 dl irländsk västkust
1 dl amazonas
3 matskedar Fylke
1 droppe Sverige
5 teskedar Grand Canyon
3 dl sand
Krydda med en skvätt konstiga djur

Värm och rör om.
Serveras med solskyddsfaktor och sandaler.

Resan var mkt trevlig och gruppen, mest bestående av utbytesstudenter, likaså. Vi utforskade ett vattenfall, kollade n lata koalor, köpte öl i en alkohol-drive-in-affär (!!), drack kvällsöl i otroligt starkt månljus på stranden, fick rumpsvett i bussen, gick en skywalk bland gigantiska träd i Otway national park och spanade in dramatisk kust och the Twelve Apostles (är sandstensformationer i vattnet, men inte alls 12 st utan typ 7 nuförtiden).

Hela resan började också med två timmar surfing. Detta var världspremiär för mig, så kvaliteten var därefter. Det var väldigt små vågor, vilket både var bra och dåligt.

Igårkväll testade jag även på lacrosse (http://en.wikipedia.org/wiki/Lacrosse). Skolan har lacrosse-lag, och har träningar för nybörjare också. Och denna gång var det verkligen som att va med i en amerikansk film. Vi spelade på konstgräs uppe vid Uni, och i och med att det var en del amerikaner i laget så kallades tränaren stundtals för "coach" - precis som på tv. Tränaren var förövrigt en machoman med bra hållning och pipa. Inte läge att göra bort sig. Träningen gick ändå hyfsat, trots att spelet är mycket mer tekniskt och fysiskt än jag trott. Jag hoppas jag kan fortsätt (jag lyckades faktiskt göra ett mål, men det var nog min enda riktiga insats).

Ha det fint.

Ps. Nonna och göteborgarna: Sjävlklart ville jag hellre till göteborg på utbytestermin, 5 grader plus låter lockande, med tanke på hur minasvettkörtlar jobbat de senaste veckorna.
Ps2. Jacke: Jag hörde att det var Furubys B-lag ni losade mot. Ajajaj, de kan väl inte ha mer en tre spelare, och ändå lyckades ni inte vinna...



Bilderna:
*Delar av gruppen efter surfingen.
* Carolina, och två tyska grabbar, Björn och Jens, vid ett vattenfall vi besökte.
* Jag kan ta fina bilder också.
* Australiensiska skyltar är alltid väldigt explicita, nästan med en svart humor. Jag har sett anti-rattfylla-skyltar längs vägen som är prydda med texten"Only a little bit over? You bloody idiot".
* Öl i månskenet på stranden.
* Träd i staden där vi övernattade (Apollo Bay).
* Koala up close.
* Ferntrees sedda från typ 30 meters höjd.
* Ännu en humoristisk skylt.
* Broar uppe bland träden i Otways skywalk.
* Björn spejar ut vid kusten nära Twelve Apostles.
* Turista! Turista! (vid Twelve Apostles).
* Steve Irwin-wannabe.