I am stupid

Hej hej.

För att glädja mig själv i tentatider surfade jag in på foghorn.com.au och designade mig min egen white trash-t-shirt. Resultatet syns här nedanför. Jakob, grattis, du ska få gå på min vänstra sida hela sommaren!

Men egentligen är det jag som är trög.
Förra söndagen åkte vi med Lorraine på utflykt till Daylesford och Hepburn Spring i de gamla gruvdriftsbygderna väster om Melbourne. Allting, förutom vädret, var bra tills jag i min upphetsning av att få hälsa på en bonsaiträdsodling smällde igen bildörren rakt på Carolinas vänstra pekfinger. ”Daniel, mitt finger”, sa hon förvånansvärt lugnt. Jag stirrade dumt en halv sekund på fingret som satt fast i innan jag vaknade till och ryckte upp dörren igen. Det blödde från jack på vardera sidan på fingret och det började få en lätt blåsvart rodnad däromkring. Detta sänkte stämningen en smula.
Så kan det gå.

Förutom segt uppsatsskrivande om statlig utkontraktering av sociala tjänster har de senaste veckorna innehållit middag och barrunda med Nikki och Eliza, filmen ”Daredevil” på tv (Herregud, så dålig! Jag menar, Ben Affleck…lever karl’n ens?), lyxkväll på vin- och tapasbar i stadsdelen Collingwood strax norr om vårt hus, och så lite mer bastubad.

Förra torsdagen gick jag upp i svinottan för att se (andra halvlek av) Champions Leaguefinalen och då såklart se Inzaghi spöa Liverpool. Trött var jag, och frös gjorde jag, men då var det gött att gamle Stan ”The Man” Collymore var bisittande expert på teven.

Alla föreläsningar och tutorials är slut. Nu är det bara full frys rakt in i mål. Sitter mest på bibblan och häckar. Härnäst väntar en liten essay om hur mycket vita Aussies oroar sig över landets multikulturalism.


Med vänlig hälsning,
Eder Daniel



Ps. Fingret mår bra. Inget var brutet. Såren har läkt ihop fint.


Bilderna:
* The Finger of Death.
* Söndagspromenad utanför Daylesford.
* Min "vän" datorn.
* Man kan glädjas över små ting i vardagen. Till exemplel att man lyckats pricka in en perfekt dag att tvätta på. Sol och vind, allt torkar i ett nafs.

Rytmisk finländsk byggnadskonst

Okej, helgen:

Fredag fick bli lugn hemmakväll, efter att med spenderbyxorna på sig handlat förnödenheter på Queen Victoria Market; 2 kilo pork chops bland annat.
Björn och Jens hade två tyskfränder på besök och drog med Carolina och mig till Crown’s Casino på lördagskvällen. Där lyckades jag, helt mot alla och mina förväntningar, förvandla 50 dollar till 80 på roulette (jag satsade mest på rött) och craps. Jag fattade inte riktigt hur craps fungerade (det ser mycket enklare ut när James Bond kastar tärningarna, men det verkar finnas en massa konstiga regler) men lyckades vinna 10 dollar där ändå när en japansk herre svingade iväg de prickiga kuberna på det gröna filtbordet.
På söndagen blev det bastu igen på Svenska Kyrkan innan vi mötte upp New York-tjejen Rebecka (som varit barnvakt åt sångaren i the Strokes lillasyster) i St Kilda för att gå på konsert med bandet Architecture in Helsinki. Nej, de kommer inte från Sveriges bleka granne i öst, utan faktiskt från Melbourne, så konserten var slutsåld. De är typ 6 pers i bandet och alla spelar flera instrument så de roterar runt på scenen. Trombon + datorer + synthar + trumset + congas = grymt sväng.


Gubbhumor uppsnappat på campus:
Två professorer (el dyl.) går och den ene återger en kort dialog med en kollega
i förmodad tillfällig norsk exil:
"....And then I asked him:
'are you tired of the Norwegian winter yet?'
'Yes.'"
Professorerna brister ut i högt, brummande skrattanfall.


Flygbiljett bokad till den 18 juni. Hejdå Melbourne, hej Cairns och Australiens nordostkust.
Beräknad hemkomst till Svedala cirka mitten på juli.
Innan dess: Plugg, plugg, plugg, plugga plugga plugga, plugg, plugg, plugg.

När man sitter och ska plugga hittar man alltid annan helt orelaterad och intressant läsning på nätet. Här har DN en härlig, nördig och spännande artikel om trafikljusen i Stockholm. Hur ofta får man läsa om trevliga begrepp som "bussprioritering" och "tryckknappslåda", samt lära sig om intressekonflikter så som att "Arkitekterna vill ha en rondell, för att det är estetiskt tilltalande. Trafikkontoret vill ha en korsning, för då går trafiken att styra."


Och så, till sist, en kalmerande konversation mellan tre på varandra efterföljande studenter, nedklottrad i mitt träbås i biblioteket:

"Everything will be alright!"

"Thank you, desk! I feel better now."

"You are welcome, my child."

Det är sånt klotter man vill ha på skolbänkarna.

The Grampians etc.

Så har man skogsmullat igen. Vädret i The Grampians i helgen kan beskrivas som ”fresh”, och mina strumpor på söndagen som ”not fresh”. Grampians är en bergig nationalpark i västra Victoria och vi puttrade dit i en skruttig buss med trasig dörr som fick lagas med tejp. Gruppen bestod som vanligt av 90 % glada och trevliga men tolvåriga amerikaner. Vi var blott tre européer. Jag tyckte att holländaren sa att han hette Ramses (!), men jag vågade inte kalla honom det utan försökte dua honom istället. Ledarna för resan var två rejäla Aussies, Ian och Fiona, och den sistnämnda (ja, Fiona) var ruskigt lik handbollslegenden Staffan Olsson.
Parken var riktigt storslagen och bjöd på ”scenic views” i massor. Vinden och bergarterna hade tillsammans skulpterat en del lustiga kreationer. Jag skuttade runt som en bergsget bland stenar och stockar. Jag såg en örn.
Vi övernattade i en konstig liten håla som heter Halls Gap, där det pågick en ”Gourmet Food and Wine Festival” och en ”Krafts Festival” på samma gång. Men vi gick på puben och åt drypande, fylld kyckling med pommes och majonnäs. På söndagen besökte vi ett sömnigt Aboriginal Cultural Centre.
Och så såg vi lite mer scenic views förstås. Det är väl meningen med livet?


För övrigt…

… är jag irriterad på tjyvsamhället vi lever i. I helgen blev min cykel stulen. Rosa Faran lever nu endast kvar i våra minnen.
… har jag fastnat i ett mindre nässpraysberoende igen. Känns väldigt 2003.
… skriver jag sista tentan den 14e juni.


Hetast just nu:
1. Den federala budgeten. (Det är valår här nere)
2. Eldkvarn.
3. Näbbdjur (platypus på eng.). Har inte sett något ”live” ännu, men har fått en gosedjursvariant, och en utbytesstudentbekant påstår att han vill tatuera in en stor bild av djuret på ryggen.


God Jul.
/Danne




Bilderna:
*The Pinnacle, utsiktspost.
* Exempel på scenic view.
* Ramses (?) klättrar.
* Orange och svart berg. Jakob, dreglar du?
* Vila.
* Staffan Olsson gestikulerar vid branta klippväggar.
* Ännu mer konstig sten.

Nakenchock i kyrkan

I söndags var det höst.
Grå himmel, duggregn. Vindbyar som stressade någonstans, runt knuten. Om solen lyckades hitta en lucka såg den lite blek och trött ut. Den har väl bränt ut sig under sommarmånaderna.

Då kom räddningen. Svenska kyrkan i Melbourne har bastu! Jag ringde och hörde mig för. Och visst, det var okej att jag kom och bastade. Personalen satte igång aggregatet, och jag kastade mig på bussen till Toorak - det lyxiga, lummiga bostadsområde där Svenska kyrkan och Svenska Konsulatet delar en stor tomt. Kyrkan huserar i ett stort vitt kolonialhus, med högt till tak och kanelbullar till kaffet.

Temperaturen i den nybyggda Tylö-bastun låg på stadiga 85 grader och tvingade mig till många pauser när svettdropparna ner i min Guillou-bok blev för många.

Då passade jag på att nakenchocka.