Dagen efter Valborg tre dagar för tidigt

Hej hej.

Livet och jag har återhämtat oss efter påsklov och tentaperiod. Har nu kunnat glida en vecka, och hoppas kunna göra det åtminstone en till, innan förberedelserna inför sluttentorna börjar. Förutom Valborgssittningen igår (mer om den nedan) har inga direkt spektakulära saker inträffat.
Förra helgen var det ett pack med utbytesstunder här på Albert street och förfestade i vår "lounge". Jag och Carolina bjöd på chips och tråkig svensk musik.
I torsdags kväll debuterade jag på Albert streets utomhustennisplaner. Efter veckor av uppskjutna speltillfällen (skador och sjukdomar och livet har råkat i vägen tidigare), blev det till slut av. Skyskraporna lyste i den mörka bakgrunden och forehanden gick skapligt. Urbant. Trevligt.

Och, som sagt, igår kväll var det sittning a lá Lund med Skandinaviska klubben för att fira Valborg (några dagar för tidigt, men ändå). Skandinaviska klubben är en löst sammanhållen grupp av skandinaviska utbytesstudenter (93,2 % av dem är nog svenskar) och australiensare med smak för nordiska tjejer och australiensiskor som läser svenska och/eller har varit i Sverige som utbytestudenter eller ska dit. Sittningen hölls i en något trist lokal, men stämningen var god, och det var ju "free beer and wine", så då tinar självfallet alla skandinaver upp. Sittningen började klockan 18, så redan framåt 22 begav sig hela grubben om sisådar 60 pers till 80-talsklubben Retro. Där fanns både ett schackrutigt och ett färgblinkande dansgolv...

Efter den nationellt mycket uppmärksammade lanseringen av Melbourne University's nya skolplan "The Melbourne Model" visar universitetet nu tecken på svårartad megalomani. Man har nån slags kampanj med namnet "dreamlarge" för att locka folk att söka till Melbourne Uni och att få dem att tro att det är världens bästa universitet, typ. I kampanjen ingår några påkostade tv-reklamfilmer med dramatisk, djup musik till dramatiska djupa bilder och dramatiska djupa textrader. Om Ni vill se filmerna finns de på http://www.dreamlarge.edu.au/?pageID=video

Nästa helg blir det universitetsanordnad utflykt igen. Denna gång en tvådagarstur upp till nationalparken the Grampians.

Ha det fint.
/D

Ps. En ny säsong av Big Brother har dragit igång igen här nere. Det är EXAKT likadana människor som är med här som i Sverige som i förmodligen resten av världen. Intressant.

Påskpäron

De kom som ett yrväder en aprilafton och hade påskägg i svångrem om halsen. Daniel voro inne med sköt-ekan att hämta dom vid Melbourne Public Baths…

Påsken har dansat förbi. Morsan och farsan har varit här och vi har turistat i kända och okända trakter. Allt och inget har avverkats i blandat tempo. Foxtrot på Victorias landsvägar. Zorba på Brunswick street. Hip Hop och streetdance i Sydney.
Veckan inleddes med fredagskvällsöl på South Bank. Skyskraporna speglade sig stolt i Yarra och en rödglödgad zeppelinare strök omkring i kulissen.
Hyrbil var bokad för lördag och söndag. Så dagen efter brände vi iväg ner längs Great Ocean Road. Radion utlovade som vanligt ”det bästa från 70-, 80-, 90-talen, samt de bästa nya låtarna”, men serverade mest svulstiga och välsmakande 80-talsburgare med Fleetwood Mac och Duran Duran. Men veckans höjdpunkter var kanske att vi inte behövde åka bil i mer än två halvdagar innan radion lyckats kräma ut de enda två låtar man egentligen behöver höra: Men at works ”Down Under”, och inte många timmar senare även Midnight Oils ”Beds are burning”. Stort! (Filmbevis finnes).
Vädergudarna bjöd på påsk-hettma; kraftiga UV-B-strålar från fläckfri, hög, blå himmel. Surf-VM på Bell’s Beach var tyvärr inställt för dagen, men det byttes lätt ut mot närkontakt med kängurus på Angleseas golfbana och lammpizza och bad i Lorne.

Vägarna låg kvar även på söndagen, så vi styrde kosan mot vindistriktet på Mornington Peninsula och smuttade på både rött och vitt på Darling Parks vingård. Pappa imponerade med rena Fritiofsson-takterna: ”Höga, fina gardiner”, ”Fin gräs-ton på detta”. Jag försökte kontra med mindre imponerande ”bra kropp” och ”sydsluttning”.
Sen väntade vår vän Lorraine på Phillip Island. Där gick vi på trivsam men tråkig arbetshästfestival (!) i vacker miljö och såg pingvinerna i klungor marschera upp ur havet efter solnedgången.

Med begränsat lokalsinne, men med kartmemorering och två månaders övning lekte jag sedan stadsguide i två dagar. Vi shoppade och käkade mastig pubmat på Chapel st, åkte högst upp i Rialto Towers för att flukta ut över staden, tvagade oss i St Kilda, och kollade in kaffet och de viktorianska längorna i Carlton. Brunswick street by night innebar grekiskt och ljus öl.

08.30 på onsdag morgon lämnade tåget Southern Cross station i Melbourne. Elva och en halv timmar senare stannade det och vi på Sydneys centralstation. Dessemellan hade vi fått skåda kullar, träd, får, torrt gräs, kullar, träd, får och torrt gräs. Vajert.
Sydney är snyggt men förvirrande. Norr och söder blir öst och väst, och alla vägar bär till Cricular Quay. Operahuset var nice, så klart, och gjordes ännu bättre av en timmes guidad tur. Harbour Bridge reser sig som ett stort stålmonster i norr (eller var det väst?), och vattnet glittrar i solkskenet. Manly och Bondi beach bjuder på efterlängtad avkalkning, men en stingslig brännmanet ärrade mig så ordentligt i Manly att jag fick kramp i ljumsken av det lymfatiska giftet.
Dagarna gick i småländskt tecken. Jargongen innehöll många ironiska ”va faa-en ä dé”, på (tydligen) typiskt farfarkompis-vis. Och inget fick förfaras: när inte sista ölflaskorna druckits upp när flygresan hem närmade sig fick de bli förmiddagsbärs i Royal Botanical Gardens, där flyghundarna hängde som suggestiva klasar i träden.

Mor och far hade tidigare under deras Australien-vistelse blivit ”upgraded” på nästan varenda ställe så att det blivit lite utav resans trend. När jag på söndagen checkade in till mitt 21.15-plan bound for Melbourne blev jag uppgraderad till en rad med extra benutrymme. Cirkeln sluten.






Bilderna:
* Morsan och farsan i Sydney-korsning.
* Ensam i stadsdjungeln.
* Ölpimplande, småland-style.
* Harbour Bridge.
* Operhuset (ritat av svår, excentrisk dansk förstås)
* Till Mats: serien "tantfrisyrer" fortsätter.
* Maneten - förövaren.
* Hamnen i solnedgången, sett från Manly-färjan.
* Klasanders i St Kilda, med Melbournes CBD i bakgrunden.
* Morsan lurar omkring på Melbourne University.
* Yarra river.

Tillfälligt avbrott

Sitter i ett nåt slags träbås i Ballieu-biblioteket på Uni-området. Har trevlig utsikt ner mot den vältraffikerade gångvägen utanför. Solen skiner. Båset måste vara från typ 60-talet, och det är en massa mer eller mindre underhållande meddelanden kluddrade på det. Exempel: "My boyfriend hits me - what should I do?", "Jeg er en apehest" och enkla men slagkraftiga "dickhead".

Förutom att surfa runt och läsa onödiga och livsviktiga saker på internet, är "glo på folk" det man kan göra när texterna om Howard-regeringens utrikespolitik börjar kännas likadana och tjatiga. På två dagar har jag lyckats hitta tre personer på campus som har dubbelgångare i Sverige. Jag har nämligen sett Australiens motsvarigheter till min makrolärare Fredrik NG Andersson, den gamle handbollsgiganten och linköpingssonen (?) Magnus Andersson, samt Björsäters egen Mange Schultz. En spännande och varierad samling dubbelgångare jag hittat tycker jag. Är lite nöjd faktiskt - man måste ju hitta några saker att bli nöjd över när man tycker att man trampar gyttja i träsket av vetenskapliga artiklar ur femtielva "journals". Det finns ju i princip en tidskrift för varje akademiskt begrepp eller fenomen som finns, så att varenda anställd akademiker ska få kunna vädra sina spekulationer.

Så ,nu har jag fått gnälla lite offentligt. När jag blir vuxen ska jag starta en egen journal. "Gubb-gnäll Quarterly" ska den heta.

Slutligen,

Topp 3 låtar just nu:
1. Isolation Years - Daddy, I'm a pilgrim now
2. Bob Dylan - Tell me that isn't true
3. Rod Stewart - Downtown train

Nej, nu återgår jag till läsningen.
Men oj, vad klockan är mkt redan. Snart dags för lunch, ju. Och idag är det ju tv- och nöjesbilaga i The Age...

Footy!

I fredags kväll stod Australien stilla. Footy-säsongen sparkades igång, och vi var på plats. Premiärmatchen stod mellan Melbourne Demons och St Kilda på klassiska Melbourne Cricket Ground. Stadion kan ta in hela 100 000 själar. Den var bara halvfull ifredags men stämningen var på topp. Jag har bestämt mig för att heja på Demons, så självlkart hamnade vi bland Saints-fans på läktaren. Dessutom blev Demons stora delar av matchen utspelade av St Kilda, som var snabbare, tätare och mer passningssäkra denna kväll. Australian Rules Football är ganska tufft och har högt tempo. Det är alltid några som spräcker ögonbrynen, och i fredags var det en som bröt foten tror jag. Förresten, Demons förlorade med 95 - 60 sisådär.

Annars har det varit mycket plugg på sistone. Två av fyra hemtentor är avklarade. Jag ligger efter i mitt uppsatta schema - mycket pga den internet-problematik mr Mats beskrivit på sin blogg, samt alldeles för sköna kaffepauser. Nu kan kaffemakarna på Kerekere mitt namn också, and how I like my coffee. Det kliar mig på rätt sätt, jag blir lockad att fortsätta gå dit som stammis. Lite Cheers-känsla över det hela (Ni vet, "where everybody knows your name, bam bam bambam..."). En viss skoltröttma har börjat infinna sig, så det ska bli skönt med lite lov. På fredag kommer ju di gamle, och då lägger jag läsglasögonen på hyllan en vecka.

I torsdags var jag och lyssnade på ett föredrag av filosofen Peter Singer. Det var okej. Han kommer ifrån Melbourne och verkar vara stor på hemmaplan. Hörsalen fylldes på två minuter, sen fick vakterna hålla resterande besökare utanför. Ett tv-team filmade, och hade en sån där mikrofon på en lång stång, som kom i vägen då och då, lämnade en skugga på mr Singers power point-presentation. Tyvärr handlade inte föredraget om Singers favvoämne "djurens rätt", utan om världens fattigdomsproblem, så jag fick inte tillfälle att upplysa honom och åhörarna om faran för mänskligheten som kommer av att ha husdjur.

Trogna läsare känner igen mysteriet med namnet Hungry Jack's. Nu har en möjlig (?) förklaring dykt upp. En fågel viskade nämligen i mitt öra att det redan var en gubbe som hade ett hamburgerställe vid namn Burger King i Victoria, vilket gjorde att storkedjan tvingades hitta ett annat namn att använda här. Vet inte hur troligt detta är, med tanke på att BK troligen skulle varit beredda att punga ut med en del kosing för att få behålla sitt varumärke, men jag fantiserar om att de ställdes mot en tjurig gammal gubbe med ett kärt skjul som han vägrade att skiljas från; här ska inte några storfräsare komma och tro att de kan köpa allt för pengar!

Helgen ägnades annars åt plugg, med avbrott för scones i Yarra Bend Park, Hot Fuzz på bio (knasigaste jag sett på länge, och mycket kul - gamle James Bond-doldisen Timothy Dalton spelar sliskig affärsinnehavare, bara en sån sak), och en sväng till Crown Casino där ett gäng grabbar hade svensexa i lustiga hattar.

Lacrossen fortsätter att var tuff för oss nybörjare. Och senast blev jag nervös när vi körde en svår anfallsövning. Jag fick en alldeles för synlig uppgift, och började darra på manchetterna (som Johan Mjällby skulle säga). Jag tappade typ varannan passning och blev utbytt. Ouch.

Till sist: Har hunnit se första avsnittet av "Ordförande Persson"-dokumentärserien. Och vad kan sägas? Fantastiskt! Obetalbara grejer, t ex en ung och ännu pojkaktigare Pär Nuder! Lars Danielsson innan livet blev hårt! "Bildt, han får sitta och träta med Bo Lundgren och Hökmark och gänget" (ja, tänk vilket gäng...)

Och så klart Helmut Kohl-historien. "Han åt kopiöst med smör". Jag skrattade så att jag grät och fick kramp i magmunnarna.

Peace out. /Danne

Ps. Död åt Bologna-processen!

Bilderna:

* Becca, Katie och Jens i månljuset efter en kväll på klubben Workshop.

* Melbourne Public Baths.

* Becca, Carolina, Jens, Björn på the MCG.

* Kamp på mittfältet.

* The Demons närmar sig mål.

Gräddan på moset

W'zup?

Jag tar ett avbrott i letandet efter kritiska perspektiv på den kinesiska Kulturrevolutionen och bloggar lite om helgen som nyss blåst förbi likt en nordanvind som ska hinna med tåget.

I fredags bjöd Anna på tillställning i hennes penthouse igen. Jag skulle upp tidigt för att gå på vattenpolo (se nedan) morgonen efter, så jag tänkte på refrängen redan klockan tolv. Det visade sig dock att jag inte missat mycket, för sällskapet hade dragit vidare till en klubb som visat sig vara en köttmarknad full av white-shirted men.

Som bekant pågår sim-vm här i byn, och jag och tre guys tog tillfället i akt och skaffade plåtar till vattenpolons gruppspel. För blygsamma 25 dollar serverades man fyra matcher. Mycket ståtliga grabbar utan stjärtar men med stora överkroppar för pengarna! Det var en trevlig sport att titta på, men det mest intressanta pågår under ytan. Ibland visar de bilder från undervattenskameran och då ser man att spelarna typ magpumpar och/eller punggreppar varandra i straffområdet.

På lördag eftermiddag hämtade sen Nikki upp mig, Carolina och Eliza och körde oss ut mot havet. Nikki och hennes familj äger ett hus med stora lägenheter i en posh badort ute på Mornington Penisula som heter Sorrento. Som namnet på området antyder ligger stället på en halvö, vilket gör att man har "stora havet" i söder och Port Phillip Bay i norr som sträcker sig in mot Melbourne. Nikki lagade mat medan vi andra mest glassade.
Senare på kvällen drog vi ut på byn för att testa det lokala nattlivet. Vi flöjtade runt lite innan vi gled in på Hotel Sorrento, där det var fullt av glada locals, halvkända aussie-rules-football-spelare, och sist men inte minst: Brian Mannix. Jag hade ingen aning om vem denna man var, men han var tydligen lite rockstjärna på 80-talet och sångare i ett band med det cheesiga namnet Uncanny X-men. I varje fall stod han för kvällsunderhållningen på Hotel Sorrento, och vi fick (som Ni kan se nedan) lite närkontakt med mr Mannix.
På söndagen utforskade vi lite av kuststräckan i söder, och den var vacker och dramatisk. Vågor slog mot klipporna, men vi tog ett dopp i en pool som moder natur format.

Igår på lacrosseträningen blev vi nybörjare utmobbade. Tränaren tog oss åtsidan och vi fick köra lite egna övningar eftersom vi "sänker kvaliteten och tempot för de good guys". Vilket iofs är sant, de ska ju göra sig redo för att spela Division 1.

Ibland visar University of Melbourne framfötterna: Idag hade föreläsaren i Australian Foreign Relations lockat en hög diplomat från amerikanska ambassaden till förelsäningen. Han lyckades prata mycket utan att egentligen säga nåt, precis som man tänker sig en UD-snubbe göra.
Och imorgon ska djurrättsfilosofen Peter Singer hålla låda, jag hoppas jag hinner dit.

Veckans höjdpunkt kommer med största sannolikt att nås på fredag kväll. Vi är nämligen ett gäng som ska på säsongspremiären i Aussie rules football-ligan. Melbourne Demons möter St Kilda på Melbourne Cricket Ground. Gigantisk och galen publik väntas. Och så lilla jag.


Keep it real.



Bilderna:
*Kusten söder om Sorrento.
* Varning för..... mig.
* Brian Mannix körde Elvis-covers (!) med tillhörande poser.
* Jag kisar vid stranden.
* I'm bad, som Michael Jackson skulle säga om han var en svensk ordvitsare.
* Eliza trollar fram en vågkrasch.
* Mataffär i stadsdelen Brighton, med tillhörande övremedeklasstant med övremedelklasstant-frisyr.
* Vi spanar in utsikten från taket på Nikkis lägenhet.
* Eliza hjälper till med maten.
* Vi partar loss med Brian (Han med 80-tals-peka-fingret-posen i mitten). Nikki i rött hår, Eliza i svart.
* Annas penthouse på LaTrobe st.
*Vattenpolo.
*Vattenpolo. Visst ser domaren ut som en sjuksköterska?

En studie i svart (kaffe)

Hej

Ännu en vecka har runnit under den berömda bron. I fredags gjorde jag ett klassiskt exil-svenskt IKEA-besök. Mumsandes på en femkronorsvarmkorv shoppade jag loss ordentligt i "the Swedish Food Hall". De hade en massa göttigt: lingonsylt, köttbullar, knäckebröd, kaviar, inlagd sill - allt man egentligen inte behöver, men som smakar tio gånger så bra på andra sidan jorden. Anledningen till att jag åkte till Kamprads palats var att vi skulle ha Lorraine och hennes man Phillip på besök på söndagen och Carolina och jag skulle bjuda dem på helsvensk middag (meny: mousserande vin med frysta bär; knäckebröd med sill; köttbullar med potäter, sås och lingon; strutar med lingongräddde). Det blev en veritabel succé, för att använda tv-språk som inte används egentligen.
Lördagen, förresten, innebar shopping på Chapel st i South Yarra/Prahran. Jag köpte en djärv kofta. St Patricks Day till ära avslutades natten på irländsk pub med nationalistisk livemusik, efter att ha förfestat med tyskarna och ett par andra utbytesstudenter.

Annars tråkjobbar jag mycket med min uppsats i Public Policy Making, samt försöker hinna med att göra den vanliga veckoläsningen. Men kan erkänna att jag inte varit lika bra påläst till de senaste seminarierna - men det går alltid att skarva lite, eller säga nånting om hur det är i Sverige som ändå ingen vet nåt om.

Imorgon är det nån tillställning hemma hos Anna, men det blir inte sent för min del. För på lördag morgon vankas det vattenpolo i sim-vm och jag har biljett. Blir spännande, har knappt ens sett vattenpolo på tv tidigare.

Helgens höjdpunkt blir nog annars lördag-till-söndag-vistelsen hos Nicki i hennes sommarhus vid havet. Hon har bjudit ner Carolina och mig (och några andra?) för en helg vid oceanen. Brännmaneter, here I come.


Innelistan, mars:
1. Tony Jones, programledare för nyhetsshowen Lateline. Han är nog världens nöjdaste människa.

2. Kerekere, mitt nya favoritkaffeställe på Uni. Och man kan välja att skänka pengarna till välgörenhet när man handlar där. Dövar mitt dåliga västerländska samvete en smula.

3. Åtvidabergs egen Hugo Indian. Har hittat in i de fina salongerna till slut. Grattis Sverige! (http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,1027102,00.html)

Bilderna:
* Svensk söndagsmiddag.
* Andy och jag gick loss på den stora glaciär som bildats i frysen. Nu går frysdörren att stänga ordentligt igen...
* En studie i latte.

Rör inte min asymptot

Hej hej.

Alla goda tider har ett slut. Efter en lång tid då allting mestadels kännts som en glidig semester, har nu Gamla Vanliga Daniel vaknat till liv igen - alltså jag är stressad igen. Och som i alla historier av kriser och dåliga barndomar är allt föräldrarnas fel.
Mor och far kommer ju och hälsar på i början på april, och innan dess ska jag ha presterat fyra hemtentor. Detta gör att jag är igång och stressar och planerar igen. Inte blev det bättre av att jag fick sovjet-köa för att hitta tågbiljett till när morsan och farsan kommer (en jättejobbig snubbe i kön irriterade alla andra, och när det visade sig att han jobbade som "street performer" blev jag inte överaskad).

Nädå, allt är egentligen bara bra. Här kommer en sammanfattning av veckan:
Torsdag: Internaional students pub night på "irländsk" pub (som en irländsk utbytesbekant sa; "det finns bara två irländare i hela melbourne, och det är jag och min rumskamrat" - jag vet inte exakt hur han menade). Kvällen blev livad och avslutades med american style pizza.
Fredag: Biobesök, The Host (hyllad sydkoreansk monsterfilm)
Lördag: Förfest ett gäng i Annas penthouse (ja, det är en helt galen tvåvåningslägenhet på sextonde vånigingen mitt i stan), utgång på klubbarna Cookie och The Lounge. De sistnämnda stället innehöll dock 50 % dodgy människor - drogade muskelkillar med galna blickar. Turligt och konstigt nog höll de bara till på övre dansgolvet.
Söndag: Gemytlig jazzkonsert på pub/hotell i stadsdelen South Yarra tillsammans med två australiensiskor (Lisa och Nicki) som pluggade i Lund förra terminen.
Veckan: Skola, lacrosse, falsksång.

Kommande helg:
Ikväll: Vet ej.
Lördag: Utgång med internationella studenter, förfest hos tidigare nämnda Björn.
Söndag: Lorraine (med familj?) kommer över och ska bli bjudna på helsvensk middag. måste åka till Ikea och besvenska mig idag.


Nu till inläggets stora stund, ett epokgörande avsnitt i Polmagare Spekulerar:

Den stora Amerikansk-australiensiska konspirationen avslöjad:
Man har tydligt märkt att Australien har ett oerhört mycket större fokus på usa än något annat land jag besökt. Det är bush hit, irak dit med mera med mera med mera. I skolan går det inte en lektion utan att usa omnämns, för att inte tala om kursen Australian Foreign Relations som nästan handlat mer om usa.
Men så slog det mig; om man tittar på ländernas förkortningar framträder ett tydligt, ja stensäkert, mönster. Allt klarnar:

AUS
USA

Va? Läskigt eller hur?




Bilderna:
* Vatten, vatten, vatten.
* En nördig och kul brosch jag hittade och ska bära med stolthet.
* Vårt hus sett från Albert st.
* Framsidan på huset, innanför muren.