I am stupid

Hej hej.

För att glädja mig själv i tentatider surfade jag in på foghorn.com.au och designade mig min egen white trash-t-shirt. Resultatet syns här nedanför. Jakob, grattis, du ska få gå på min vänstra sida hela sommaren!

Men egentligen är det jag som är trög.
Förra söndagen åkte vi med Lorraine på utflykt till Daylesford och Hepburn Spring i de gamla gruvdriftsbygderna väster om Melbourne. Allting, förutom vädret, var bra tills jag i min upphetsning av att få hälsa på en bonsaiträdsodling smällde igen bildörren rakt på Carolinas vänstra pekfinger. ”Daniel, mitt finger”, sa hon förvånansvärt lugnt. Jag stirrade dumt en halv sekund på fingret som satt fast i innan jag vaknade till och ryckte upp dörren igen. Det blödde från jack på vardera sidan på fingret och det började få en lätt blåsvart rodnad däromkring. Detta sänkte stämningen en smula.
Så kan det gå.

Förutom segt uppsatsskrivande om statlig utkontraktering av sociala tjänster har de senaste veckorna innehållit middag och barrunda med Nikki och Eliza, filmen ”Daredevil” på tv (Herregud, så dålig! Jag menar, Ben Affleck…lever karl’n ens?), lyxkväll på vin- och tapasbar i stadsdelen Collingwood strax norr om vårt hus, och så lite mer bastubad.

Förra torsdagen gick jag upp i svinottan för att se (andra halvlek av) Champions Leaguefinalen och då såklart se Inzaghi spöa Liverpool. Trött var jag, och frös gjorde jag, men då var det gött att gamle Stan ”The Man” Collymore var bisittande expert på teven.

Alla föreläsningar och tutorials är slut. Nu är det bara full frys rakt in i mål. Sitter mest på bibblan och häckar. Härnäst väntar en liten essay om hur mycket vita Aussies oroar sig över landets multikulturalism.


Med vänlig hälsning,
Eder Daniel



Ps. Fingret mår bra. Inget var brutet. Såren har läkt ihop fint.


Bilderna:
* The Finger of Death.
* Söndagspromenad utanför Daylesford.
* Min "vän" datorn.
* Man kan glädjas över små ting i vardagen. Till exemplel att man lyckats pricka in en perfekt dag att tvätta på. Sol och vind, allt torkar i ett nafs.

Rytmisk finländsk byggnadskonst

Okej, helgen:

Fredag fick bli lugn hemmakväll, efter att med spenderbyxorna på sig handlat förnödenheter på Queen Victoria Market; 2 kilo pork chops bland annat.
Björn och Jens hade två tyskfränder på besök och drog med Carolina och mig till Crown’s Casino på lördagskvällen. Där lyckades jag, helt mot alla och mina förväntningar, förvandla 50 dollar till 80 på roulette (jag satsade mest på rött) och craps. Jag fattade inte riktigt hur craps fungerade (det ser mycket enklare ut när James Bond kastar tärningarna, men det verkar finnas en massa konstiga regler) men lyckades vinna 10 dollar där ändå när en japansk herre svingade iväg de prickiga kuberna på det gröna filtbordet.
På söndagen blev det bastu igen på Svenska Kyrkan innan vi mötte upp New York-tjejen Rebecka (som varit barnvakt åt sångaren i the Strokes lillasyster) i St Kilda för att gå på konsert med bandet Architecture in Helsinki. Nej, de kommer inte från Sveriges bleka granne i öst, utan faktiskt från Melbourne, så konserten var slutsåld. De är typ 6 pers i bandet och alla spelar flera instrument så de roterar runt på scenen. Trombon + datorer + synthar + trumset + congas = grymt sväng.


Gubbhumor uppsnappat på campus:
Två professorer (el dyl.) går och den ene återger en kort dialog med en kollega
i förmodad tillfällig norsk exil:
"....And then I asked him:
'are you tired of the Norwegian winter yet?'
'Yes.'"
Professorerna brister ut i högt, brummande skrattanfall.


Flygbiljett bokad till den 18 juni. Hejdå Melbourne, hej Cairns och Australiens nordostkust.
Beräknad hemkomst till Svedala cirka mitten på juli.
Innan dess: Plugg, plugg, plugg, plugga plugga plugga, plugg, plugg, plugg.

När man sitter och ska plugga hittar man alltid annan helt orelaterad och intressant läsning på nätet. Här har DN en härlig, nördig och spännande artikel om trafikljusen i Stockholm. Hur ofta får man läsa om trevliga begrepp som "bussprioritering" och "tryckknappslåda", samt lära sig om intressekonflikter så som att "Arkitekterna vill ha en rondell, för att det är estetiskt tilltalande. Trafikkontoret vill ha en korsning, för då går trafiken att styra."


Och så, till sist, en kalmerande konversation mellan tre på varandra efterföljande studenter, nedklottrad i mitt träbås i biblioteket:

"Everything will be alright!"

"Thank you, desk! I feel better now."

"You are welcome, my child."

Det är sånt klotter man vill ha på skolbänkarna.

The Grampians etc.

Så har man skogsmullat igen. Vädret i The Grampians i helgen kan beskrivas som ”fresh”, och mina strumpor på söndagen som ”not fresh”. Grampians är en bergig nationalpark i västra Victoria och vi puttrade dit i en skruttig buss med trasig dörr som fick lagas med tejp. Gruppen bestod som vanligt av 90 % glada och trevliga men tolvåriga amerikaner. Vi var blott tre européer. Jag tyckte att holländaren sa att han hette Ramses (!), men jag vågade inte kalla honom det utan försökte dua honom istället. Ledarna för resan var två rejäla Aussies, Ian och Fiona, och den sistnämnda (ja, Fiona) var ruskigt lik handbollslegenden Staffan Olsson.
Parken var riktigt storslagen och bjöd på ”scenic views” i massor. Vinden och bergarterna hade tillsammans skulpterat en del lustiga kreationer. Jag skuttade runt som en bergsget bland stenar och stockar. Jag såg en örn.
Vi övernattade i en konstig liten håla som heter Halls Gap, där det pågick en ”Gourmet Food and Wine Festival” och en ”Krafts Festival” på samma gång. Men vi gick på puben och åt drypande, fylld kyckling med pommes och majonnäs. På söndagen besökte vi ett sömnigt Aboriginal Cultural Centre.
Och så såg vi lite mer scenic views förstås. Det är väl meningen med livet?


För övrigt…

… är jag irriterad på tjyvsamhället vi lever i. I helgen blev min cykel stulen. Rosa Faran lever nu endast kvar i våra minnen.
… har jag fastnat i ett mindre nässpraysberoende igen. Känns väldigt 2003.
… skriver jag sista tentan den 14e juni.


Hetast just nu:
1. Den federala budgeten. (Det är valår här nere)
2. Eldkvarn.
3. Näbbdjur (platypus på eng.). Har inte sett något ”live” ännu, men har fått en gosedjursvariant, och en utbytesstudentbekant påstår att han vill tatuera in en stor bild av djuret på ryggen.


God Jul.
/Danne




Bilderna:
*The Pinnacle, utsiktspost.
* Exempel på scenic view.
* Ramses (?) klättrar.
* Orange och svart berg. Jakob, dreglar du?
* Vila.
* Staffan Olsson gestikulerar vid branta klippväggar.
* Ännu mer konstig sten.

Nakenchock i kyrkan

I söndags var det höst.
Grå himmel, duggregn. Vindbyar som stressade någonstans, runt knuten. Om solen lyckades hitta en lucka såg den lite blek och trött ut. Den har väl bränt ut sig under sommarmånaderna.

Då kom räddningen. Svenska kyrkan i Melbourne har bastu! Jag ringde och hörde mig för. Och visst, det var okej att jag kom och bastade. Personalen satte igång aggregatet, och jag kastade mig på bussen till Toorak - det lyxiga, lummiga bostadsområde där Svenska kyrkan och Svenska Konsulatet delar en stor tomt. Kyrkan huserar i ett stort vitt kolonialhus, med högt till tak och kanelbullar till kaffet.

Temperaturen i den nybyggda Tylö-bastun låg på stadiga 85 grader och tvingade mig till många pauser när svettdropparna ner i min Guillou-bok blev för många.

Då passade jag på att nakenchocka.

Dagen efter Valborg tre dagar för tidigt

Hej hej.

Livet och jag har återhämtat oss efter påsklov och tentaperiod. Har nu kunnat glida en vecka, och hoppas kunna göra det åtminstone en till, innan förberedelserna inför sluttentorna börjar. Förutom Valborgssittningen igår (mer om den nedan) har inga direkt spektakulära saker inträffat.
Förra helgen var det ett pack med utbytesstunder här på Albert street och förfestade i vår "lounge". Jag och Carolina bjöd på chips och tråkig svensk musik.
I torsdags kväll debuterade jag på Albert streets utomhustennisplaner. Efter veckor av uppskjutna speltillfällen (skador och sjukdomar och livet har råkat i vägen tidigare), blev det till slut av. Skyskraporna lyste i den mörka bakgrunden och forehanden gick skapligt. Urbant. Trevligt.

Och, som sagt, igår kväll var det sittning a lá Lund med Skandinaviska klubben för att fira Valborg (några dagar för tidigt, men ändå). Skandinaviska klubben är en löst sammanhållen grupp av skandinaviska utbytesstudenter (93,2 % av dem är nog svenskar) och australiensare med smak för nordiska tjejer och australiensiskor som läser svenska och/eller har varit i Sverige som utbytestudenter eller ska dit. Sittningen hölls i en något trist lokal, men stämningen var god, och det var ju "free beer and wine", så då tinar självfallet alla skandinaver upp. Sittningen började klockan 18, så redan framåt 22 begav sig hela grubben om sisådar 60 pers till 80-talsklubben Retro. Där fanns både ett schackrutigt och ett färgblinkande dansgolv...

Efter den nationellt mycket uppmärksammade lanseringen av Melbourne University's nya skolplan "The Melbourne Model" visar universitetet nu tecken på svårartad megalomani. Man har nån slags kampanj med namnet "dreamlarge" för att locka folk att söka till Melbourne Uni och att få dem att tro att det är världens bästa universitet, typ. I kampanjen ingår några påkostade tv-reklamfilmer med dramatisk, djup musik till dramatiska djupa bilder och dramatiska djupa textrader. Om Ni vill se filmerna finns de på http://www.dreamlarge.edu.au/?pageID=video

Nästa helg blir det universitetsanordnad utflykt igen. Denna gång en tvådagarstur upp till nationalparken the Grampians.

Ha det fint.
/D

Ps. En ny säsong av Big Brother har dragit igång igen här nere. Det är EXAKT likadana människor som är med här som i Sverige som i förmodligen resten av världen. Intressant.

Påskpäron

De kom som ett yrväder en aprilafton och hade påskägg i svångrem om halsen. Daniel voro inne med sköt-ekan att hämta dom vid Melbourne Public Baths…

Påsken har dansat förbi. Morsan och farsan har varit här och vi har turistat i kända och okända trakter. Allt och inget har avverkats i blandat tempo. Foxtrot på Victorias landsvägar. Zorba på Brunswick street. Hip Hop och streetdance i Sydney.
Veckan inleddes med fredagskvällsöl på South Bank. Skyskraporna speglade sig stolt i Yarra och en rödglödgad zeppelinare strök omkring i kulissen.
Hyrbil var bokad för lördag och söndag. Så dagen efter brände vi iväg ner längs Great Ocean Road. Radion utlovade som vanligt ”det bästa från 70-, 80-, 90-talen, samt de bästa nya låtarna”, men serverade mest svulstiga och välsmakande 80-talsburgare med Fleetwood Mac och Duran Duran. Men veckans höjdpunkter var kanske att vi inte behövde åka bil i mer än två halvdagar innan radion lyckats kräma ut de enda två låtar man egentligen behöver höra: Men at works ”Down Under”, och inte många timmar senare även Midnight Oils ”Beds are burning”. Stort! (Filmbevis finnes).
Vädergudarna bjöd på påsk-hettma; kraftiga UV-B-strålar från fläckfri, hög, blå himmel. Surf-VM på Bell’s Beach var tyvärr inställt för dagen, men det byttes lätt ut mot närkontakt med kängurus på Angleseas golfbana och lammpizza och bad i Lorne.

Vägarna låg kvar även på söndagen, så vi styrde kosan mot vindistriktet på Mornington Peninsula och smuttade på både rött och vitt på Darling Parks vingård. Pappa imponerade med rena Fritiofsson-takterna: ”Höga, fina gardiner”, ”Fin gräs-ton på detta”. Jag försökte kontra med mindre imponerande ”bra kropp” och ”sydsluttning”.
Sen väntade vår vän Lorraine på Phillip Island. Där gick vi på trivsam men tråkig arbetshästfestival (!) i vacker miljö och såg pingvinerna i klungor marschera upp ur havet efter solnedgången.

Med begränsat lokalsinne, men med kartmemorering och två månaders övning lekte jag sedan stadsguide i två dagar. Vi shoppade och käkade mastig pubmat på Chapel st, åkte högst upp i Rialto Towers för att flukta ut över staden, tvagade oss i St Kilda, och kollade in kaffet och de viktorianska längorna i Carlton. Brunswick street by night innebar grekiskt och ljus öl.

08.30 på onsdag morgon lämnade tåget Southern Cross station i Melbourne. Elva och en halv timmar senare stannade det och vi på Sydneys centralstation. Dessemellan hade vi fått skåda kullar, träd, får, torrt gräs, kullar, träd, får och torrt gräs. Vajert.
Sydney är snyggt men förvirrande. Norr och söder blir öst och väst, och alla vägar bär till Cricular Quay. Operahuset var nice, så klart, och gjordes ännu bättre av en timmes guidad tur. Harbour Bridge reser sig som ett stort stålmonster i norr (eller var det väst?), och vattnet glittrar i solkskenet. Manly och Bondi beach bjuder på efterlängtad avkalkning, men en stingslig brännmanet ärrade mig så ordentligt i Manly att jag fick kramp i ljumsken av det lymfatiska giftet.
Dagarna gick i småländskt tecken. Jargongen innehöll många ironiska ”va faa-en ä dé”, på (tydligen) typiskt farfarkompis-vis. Och inget fick förfaras: när inte sista ölflaskorna druckits upp när flygresan hem närmade sig fick de bli förmiddagsbärs i Royal Botanical Gardens, där flyghundarna hängde som suggestiva klasar i träden.

Mor och far hade tidigare under deras Australien-vistelse blivit ”upgraded” på nästan varenda ställe så att det blivit lite utav resans trend. När jag på söndagen checkade in till mitt 21.15-plan bound for Melbourne blev jag uppgraderad till en rad med extra benutrymme. Cirkeln sluten.






Bilderna:
* Morsan och farsan i Sydney-korsning.
* Ensam i stadsdjungeln.
* Ölpimplande, småland-style.
* Harbour Bridge.
* Operhuset (ritat av svår, excentrisk dansk förstås)
* Till Mats: serien "tantfrisyrer" fortsätter.
* Maneten - förövaren.
* Hamnen i solnedgången, sett från Manly-färjan.
* Klasanders i St Kilda, med Melbournes CBD i bakgrunden.
* Morsan lurar omkring på Melbourne University.
* Yarra river.

Tillfälligt avbrott

Sitter i ett nåt slags träbås i Ballieu-biblioteket på Uni-området. Har trevlig utsikt ner mot den vältraffikerade gångvägen utanför. Solen skiner. Båset måste vara från typ 60-talet, och det är en massa mer eller mindre underhållande meddelanden kluddrade på det. Exempel: "My boyfriend hits me - what should I do?", "Jeg er en apehest" och enkla men slagkraftiga "dickhead".

Förutom att surfa runt och läsa onödiga och livsviktiga saker på internet, är "glo på folk" det man kan göra när texterna om Howard-regeringens utrikespolitik börjar kännas likadana och tjatiga. På två dagar har jag lyckats hitta tre personer på campus som har dubbelgångare i Sverige. Jag har nämligen sett Australiens motsvarigheter till min makrolärare Fredrik NG Andersson, den gamle handbollsgiganten och linköpingssonen (?) Magnus Andersson, samt Björsäters egen Mange Schultz. En spännande och varierad samling dubbelgångare jag hittat tycker jag. Är lite nöjd faktiskt - man måste ju hitta några saker att bli nöjd över när man tycker att man trampar gyttja i träsket av vetenskapliga artiklar ur femtielva "journals". Det finns ju i princip en tidskrift för varje akademiskt begrepp eller fenomen som finns, så att varenda anställd akademiker ska få kunna vädra sina spekulationer.

Så ,nu har jag fått gnälla lite offentligt. När jag blir vuxen ska jag starta en egen journal. "Gubb-gnäll Quarterly" ska den heta.

Slutligen,

Topp 3 låtar just nu:
1. Isolation Years - Daddy, I'm a pilgrim now
2. Bob Dylan - Tell me that isn't true
3. Rod Stewart - Downtown train

Nej, nu återgår jag till läsningen.
Men oj, vad klockan är mkt redan. Snart dags för lunch, ju. Och idag är det ju tv- och nöjesbilaga i The Age...